Vi har mött dem –
Jesus själv, Maria, lärjungarna, patriarkerna och profeterna.

Ur Bibelns berättelser har de kommit till oss och vi har med hjälp av dem kunnat tolka världens mysterier, funnit mening med livet och fått ett mål för vår livsvandring. Den bibliska historien berättas i kyrkan i ord, bild och liturgi och vi kan själva läsa ur vår egen Bibel. Men hur är det? Förstår vi vad vi läser och var har de goda berättarna tagit vägen?
Här är en metod:

De Bibliska figurerna är både berättelse, bild och liturgi.

Bibliska figurer tillverkas under bibelläsning, bibelstudium och meditation och är därför något annat än dockor. De växer fram under reflektion över de personer vi möter i Skriften. Vi formar dem med våra händer och försöker ge dem så autentiska kläder som möjligt.

Vår nyfikenhet väcks på deras livsvillkor: Hur bodde de? Vad åt de?
Vilka konsekvenser fick deras agerande?

Bibliska figurer används:

I undervisning

Man använder figurerna i undervisningen både bland barn och vuxna. Man ställer det vi kallar ”scener” utifrån bibeltexter och använder det i till exempel konfirmandarbetet, i barnverksamheten, skola-kyrka-arbetet, på äldreboenden och i de mer traditionella bibelstudie-grupperna. Ja, möjligheterna är många!

I gudstjänster

Figurerna används i färdigställda scener i gudstjänster och andakter för församlingen att vila blicken på, medan man läser bibeltexten.

Scenen kan vara ställd av den grupp som har tillverkat figurerna eller t.ex. kyrkvärdar, föräldragrupper m.fl.

Man har då läst texten tillsammans i den gruppen och väljer vilken vers man vill ”frysa”. Det blir ofta livliga och intressanta diskussioner om bibeltexten och hur man vill ställa scenen.

Ett kreativt bibelstudium!

Det började i Schweiz

Historien Bibliska Figurer Schwarzenberg

Vid dominikanerklostret i Ilanz, Schweiz fick Syster Anita i uppdrag att utveckla en julkrubba enkel nog att vem som helst ska kunna tillverka den. Meningen var att göra en julkrubba till sitt hem. Det var många kvinnor som deltog i kurserna. Det var i början av 1960-talet.


Syster Anita, dotter till en elektriker, var van att arbeta med eltrådar i sitt yrke som barnledare. Hon använde även en sorts modellermassa kallad Schubimehl. (idag används en annan sorts trämassa) Med dessa material som grund utvecklade hon böjbara krubbfigurer. Fler kurser hölls och man började vara i kursgården Matt i Schwarzenberg i närheten av Luzern (en rekreationsgård i första hand för kvinnor). Namnet Bibliska Figurer Schwarzenberg kommer från denna kursgård. I samband med kurserna hade man även då bibelstudier.


För Syster Anita var det viktigt att kostnaderna hölls nere. Alla skulle ha möjlighet att tillverka sina egna figurer. Hon använde tyger från gamla kläder, nötta lakan att klä figurerna med. Hon kardade fårull till hår. Överblivna blytyper från ett tryckeri fick bli fötter för att de skulle stå stadigt.


Med tiden ville man gå vidare med figurarbetet. Vi har ju inte bara julens skeende utan de mest drivande kvinnorna arbetade fram figurer till påskens berättelser och så har det fortsatt med många fler berättelser ur Bibeln.


Så småningom utvecklades ett material av högre kvalitet. Sisalklädd ståltråd istället för eltråden, äkta pälsbitar som hår, handvävt tyg till kläder. Blyfötter göts av en konstsmed. För att göra kropparna anlitade man motsvarande Samhall. Man fann en importör som hittade hela fårfällar infärgade i naturliga hårtoner med kort och långt hår.


Figurerna har visserligen blivit mer perfekta, trogna sin tidsepok men kvar finns ursprunget. De får ändå kvar sin uttrycksfullhet och andlighet från de som arbetar med dem.


Från början kallade man det ”Krubbfigurer” men nu är det Bibliska Figurer Schwarzenberg som gäller, eftersom de används hela kyrkoåret. Dörrarna är öppna för användning från både gamla och nya testamentets berättelser, händelser och budskap. Den kristna historien gestaltas med scener utifrån de Bibliska Figurerna. Moderna dikter, böner och legender får en djupare dimension och kan beröra människors tankar och känslor mer när man visuellt åskådliggör dem med scener.


Arbetet med Bibliska Figurer är ett uttryck för kristen andlighet. I denna anda vill vi fortsätta att skriva historien från Syster Anita, Ilanz och därmed bidra till livskraften i kyrkans vardag och de kyrkliga högtiderna.

Bibliska figurer kommer till Sverige

Våren 1998 kom en inbjudan: ”Till dig som i studiet av bibeltexter och i mötet av dess gestalter vill hitta ett nytt sätt att levandegöra texterna, VÄLKOMMEN till inspirerande, kreativa utbildningsdagar omkring Bibliska Figurer”.

Denna inbjudan skickade SKS ut i Växjö stift där Helena Thelin fanns och som genast anmälde sig.

”Den veckan kom att förändra och förvandla! Jag hade åkt till Sörforsa med nyfikenhet att lära något nytt, for därifrån med visshet att något stort hade drabbat mig, nästan en omvändelse! Mina händer hade skapat något fantastiskt fint som i fortsättningen skulle hjälpa mig att förstå och förklara för andra vilken rikedom det finns i bibelberättelserna.”


Samtidigt i Strängnäs stift fanns Jaya Roos, församlingspedagog, som just då besökte stiftskansliet, dit kom även SKS distriktschef. Hon undrade om stiftspedagogen hade någon att skicka på en utbildning med Bibliska figurer.

”Och där satt jag! Tillbaka på jobbet, frågade chefen som tyckte att jag absolut kunde åka. Efter en vecka i Sörforsa satt jag med fyra figurer i en korg bredvid mig på tåget. Så lycklig! Sedan var jag fast”


1995 köpte Willy och Ann-Christine Ulmann ett fritidsboende på Gotland. Familjen Ulmann bor i Schweiz och längtade efter att kunna vistas i Sverige, framförallt under sommarhalvåret.


Ann-Christine är kursledare i Schweiz sedan början av 1980-talet i bibelstudiemetoden Bibliska Figurer Schwarzenberg. Ann-Christine hade förstås med sig några figurer till det nya huset. Hon ställde en scen då de hade bett den katolske prästen på ön komma och välsigna deras hus. Han blev så förtjust i figurerna att han bad Ann-Christine ordna en kurs i Sverige.

Sensommar 1997 anordnade hon en kurs hos Birgittasystrarna i Vadstena tillsammans med Katolska Pedagogiska Nämnden (KPN). Vid det tillfället fanns en konsulent från studieförbundet SKS (nuvarande Sensus) som genast frågade Ann-Christine om hon ville leda ytterligare en kurs. Ingen tvekan!

Maj 1998 hölls den första grundutbildningskursen i Sverige. Platsen var en katolsk kursgård i Sörforsa utanför Hudiksvall. Deltagarna var några personer från den Katolska kyrkan bl.a Margareta Murray Nyman från KPN och två personer från Svenska kyrkan, Helena Thelin och Jaya Roos och förstås konsulenten från SKS, Chrestina Påhlsson

Efter en fantastisk vecka ville vi fortsätta att vidareutbilda oss, vilket resulterade i att vi åkte till Schweiz april 1999 och gick ytterligare en grundkurs. Med oss hade vi ytterligare en medarbetare Ann-Maj Östlund.

Utbildningen låg då på en kursgård, Matt i Schwarzenberg, i närheten av Luzern. Vi var fyra kvinnor från Schweiz och fyra från Sverige och vi hade en entusiastisk kursledare i Doris Abegg. Senare var det några svenska kvinnor till som gick grundkursen i Schwarzenberg.